kuva3

Terminologi rörande hantering av avloppsvatten

Pe = Personekvivalenter

Med en personekvivalent avses den avloppsvattenbelastning som en person i medeltal ger upphov till under ett dygn. Teoretiskt definierat motsvarar en personekvivalent den mängd organisk, biologiskt nedbrytbar belastning vars biokemiska syreförbrukning under fem dygn (BOD5) motsvarar 60 gram syre per dygn.

 

Aktivslamprocess, satsreningsverko

Ett satsreningsverk är en anläggning som i första hand är utvecklad för rening av hushållens avloppsvatten (s.k. minireningsverk), och som har en funktion som är baserad på en biologisk-kemisk process. Satsreningsverket fungerar så att man tar in en mängd avloppsvatten som sedan luftas och får avklarna. Det avklarnade, renade, vattnet pumpas från ytan till utloppet.

Satsreningsverket (på engelska: equenced Batch Reactor) är ett avloppsreningsverk där aktivslammetoden används enligt satsprincipen – kort utryckt kan man säga att avloppsvatten behandlas ”en portion åt gången”. Mängden avloppsvatten luftas, varvid det sker en reaktion med det aktiva slam som samlats i behållaren. Efter detta låter man en sedimentering av avloppsvattnet ske och den avklarnade delen av vattnet pumpas i ett utloppsrör. Det kvarblivna materialet blir det nya aktiva slammet som i sin tur tar emot nästa mängd avloppsvatten. Det aktiva slammet innehåller levande mikrober med vars hjälp komplexa och syreförbrukande föreningar kan sönderdelas. Vid aktivslamprocessen är de biologiska reaktionerna baserade på att en stor mängd mikrober finns suspenderade i vattnet.

Eftersom funktionen i minireningsverk som är utvecklade för hushåll normalt utnyttjar aktiviteten hos tarmbakterier, så kommer deras funktion att bli speciellt känslig för temperaturväxlingar och för inmatning av nytt bakteriellt material. Det är därför svårt (för att inte säga omöjligt) att få anläggningen att under hela året fungera på ett sätt som motsvarar det lagen förutsätter. Det här är skälet till att många tillverkare meddelar reningseffekter som endast är medeltal av mätningar utförda under sommarmånaderna.

 

Biofilter, Bioreaktor

En bioreaktor är en anläggning som upprätthåller funktionsmiljön för en biologisk process som används för att utföra en speciell uppgift (t.ex. biologisk vattenrening). Inom miljöteknik avses med en bioreaktor, eller ett biofilter, en anläggning i vilket man leder in avloppsvatten för rening, och där man i processen utnyttjar mikrober. En bioreaktor kan också vara en anläggning där torrt material behandlas på biologisk väg (komposten är ett exempel).

Bioreaktorer som behandlar vatten kan grovt indelas i kategorierna aktivslamprocesser och bärarsubstratprocesser. Processen kan vara antingen aerob (syreförbrukande) eller anaerob (syrefri). I många praktiska tillämpningar (som t.ex. i avloppsreningsverk) har aeroba och anaeroba tekniker kombinerats.

 

BOD7, kan på svenska även betecknas BSF7

Den biokemiska syreförbrukningen, d.v.s. den mängd syre som förbrukas då mikroorganismerna sönderdelar det organiska materialet i vattnet (20 °C / 7 dygn).

 

CE-märkning

Produkten uppfyller kraven
http://ec.europa.eu/finland/news/press/101/10779_fi.htm

 

Rening av avloppsvatten

är biologi/bioteknik: avlägsnande av fasta och lösliga föroreningar ur avloppsvattnet.

 

Sluten avloppstank (sluten brunn)

med vilket avses en vattentät behållare för tillfällig förvaring av hushållsavloppsvatten eller slam, och från vilken det inte utgår något utloppsrör till omgivningen;

 

Markinfiltrering av avloppsvatten

med vilket avses ett arrangemang för behandling av hushållsavloppsvatten där man har grävt eller vallat in mark för att infiltrera avloppsvatten, som förbehandlats åtminstone genom sedimentering i en sedimenteringsbehållare, så att det renas innan det transporterats ned i grundvattnet;

 

Markbädd för avloppsvatten

med vilket avses ett arrangemang för behandling av hushållsavloppsvatten där man har grävt eller vallat in mark för att infiltrera avloppsvatten, som förbehandlats åtminstone genom sedimentering i en sedimenteringsbehållare, så att det renas när det går genom ett byggt filterlager som består av sand eller annat jordmaterial, för att sedan samlas i ett rörsystem och ledas ut i naturen, eller till efterbehandling;

 

Bärarsubstratprocess, biofilm

Bärarsubstratprocessens funktion är baserad på en biofilm, d.v.s. på mikrobtillväxt på ytan av ett bärarmaterial. Vid en bärarsubstratprocess är anläggningens effektivitet långt beroende av den yta som biofilmen representerar.

Det finns olika typer av bioreaktorer som är baserade på användningen av bärarsubstrat:
* Fixed bed-tekniken utnyttjar bärarmaterial som är i fixerat läge.
* I en Trickling filter-bioreaktor sprutas det vatten som ska behandlas på en fast bädd av bärarmaterial och får rinna längs med denna. Metoden förutsätter att man använder en pump som kontinuerligt pumpar vatten eftersom biofilmen kan dö om den torkar.
* I en Moving bed-bioreaktor är bärarmaterialen i vattnet och de luftas och sätts i rörelse med luft som pumpas från botten. En för hög fyllnadsgrad av bärarmaterial (totala volymen av bärarmaterial i förhållande till behållarens totalvolym) kan göra att bioreaktorns funktion avstannar. Denna teknik är, jämsides med aktivslamprocessen, en av de vanligast använda.
* Bärarmaterialen i en Rotating bed-bioreaktor befinner sig i roterande rörelse i en rörliknande behållare. Rotationsrörelsen åstadkoms genom att pumpa in luft eller vätska i en viss vinkel i behållaren. Vid metoden uppnås en väldigt hög fyllnadsgrad för bärarmaterialet (över 90 %).

 

Reningsanläggningen

renar avloppsvattnet mekaniskt, kemiskt och biologiskt. I reningsverket verkar bakterier som effektivt bryter ned organiska ämnen i avloppsvattnet, avlägsnar kväve och fäller ut fosfor. Fast material samlas i slambehållaren. Reningsanläggningen kan installeras även på en liten tomt. Med bioreaktor eller biofilter avses en anläggning i vilken man leder in avloppsvatten för rening, och där man i reningsprocessen utnyttjar mikrober. Reningsprocessen kan vara antingen aerob (syreförbrukande) eller anaerob (syrefri), och antingen en aktivslam- eller bärarsubstratprocess. I aktivslamreningsverket, som också kallas satsreningsverk, bygger reningen på att det finns ett stort antal mikrober suspenderade i vattnet. bärarsubstratprocessen bygger på biofilm, d.v.s. mikrobtillväxt på ytan av ett bärarmaterial.

 

Slamsedimenteringstest

Genom ett slamsedimenteringstest studeras reningsförmågan hos aktivslamprocessen i satsreningsanläggningar. Från processbehållaren tas ett prov manuellt, helst när luftning pågår. I samband med provtagningen utsätts den som tar provet för ohygieniskt stänk, och t.o.m. för sjukdomsalstrande bakterier. Provet hälls över i ett mätglas och sedimenteringen av fast material som provet innehåller studeras efter bestämda intervall, under en halv till tre timmar. Den regelbundna kontrollen förutsätter alltså också ganska rejält med disponerad tid. Den slutliga mängden av aktivt slam antecknas i anläggningens servicekort. Slamtömningen ska utföras i enlighet med de gränsvärden och instruktioner som tillverkaren ger. Om för mycket slam samlas i anläggningen kommer detta avsevärt att försämra reningseffekten hos processen.

 

Markinfiltrering

ett fält för markinfiltrering kräver noggrann planering. På det invallade området sätts sand- och gruslager och man bygger infiltrerings- och kontrollrörssystem eller installerar ett industriellt filter. Filtreringseffektiviteten förbättras genom användning av kemikalier. En markbädd kräver underhåll och, beroende på typen, även byte av filter. Problem vid markinfiltreringen kan utgöras av en dålig filtreringseffektivitet, vilket innebär att avloppsvatten kan förorena naturen. Förorenat jordmaterial klassas som miljöfarligt avfall.

 

Minireningsverk

med vilket avses en anläggning för behandling av hushållsavloppsvatten, och vars funktionsprincip kan vara fysikalisk, kemisk, biologisk eller en kombination av dessa.

 

Minimikraven på dimensionering enligt den finska förordningen om hushållsavloppsvatten (pe=5)

”Ett system för behandling av avloppsvatten från en bostadsfastighet dimensioneras enligt behovet så att det under sin livscykel uppfyller kraven i alla situationer som sannolikt kan uppstå; dimensioneringen skall bygga på minst det antal boende som man får genom division av lägenhetsarealen i kvadratmeter med talet 30, dock så att det minsta antal boende som får användas vid dimensioneringen är fem (5).”

 

Slamavskiljare

med vilket avses en mekanisk vattentät anläggning, i en eller flere sektioner, för förbehandling av avloppsvatten, där avloppsvattnet rinner igenom anläggningen och den huvudsakliga avsikten är att avskilja de fasta material som kan sedimentera, och de ämnen som är lättare än vatten;